Märklig uppfinning, ägandet, egentligen. Vad är det vi äger egentligen? Äger vi vår egen kropp, kläderna vi har på oss? Ett fiktivt värde annullerar en annan persons äganderätt och ger mig äganderätten till överenskommen egendom. Inte så märkvärdigt egentligen och faktiskt nödvändigt sedan vi skaffat oss moderna möjligheter att producera. Visst är det bra att jag får betalt i pengar för mitt arbete. Då kan jag ju själv välja om jag vill köpa mig en ny cykel eller en ny kostym för det jag lyckats spara ihop. Men hur ställer det sig om jag med mina pengar förvärvar ett företag med 20 anställda. Jag har fått makt över 20 människor och deras familjer. Ja, det är ju mitt företag så varför ska inte jag få bestämma, precis som över min cykel…
I kraft av att äga produktionsmedel har arbetsgivare när helst han har velat, kunnat packa ned sin fabrik och flytta den utomlands. I kraft av det han äger har han haft möjlighet att själv bestämma det mesta som rör arbetstagarens arbetsmiljö, arbetstid, lön mm. I alla konflikter som uppstått mellan arbetsgivare och arbetstagare har arbetsgivaren haft sin vetorätt i kraft av sitt ägande.
Det här ville arbetarrörelsen komma åt. Genom att ge löntagarorganisationerna andelar i företagen skulle de få ett reellt inflytande. Hit hade arbetsgivarna varit förhandlingsvilliga, men att förhandla bort inflytande i det heligförklarade ägandet…
Den 4:e oktober 1983 var Stockholms gator fyllda av slipsklädda gubbs med blå plakat utropande ”löntagarfonder nej tack”. Direktörer på barrikaderna gav en skrämmande känsla. En ny tid var på väg, en tid som skulle, om inte krossa, så göra fackens handlingar verkningslösa. Slut var tiden för våra trötta arbetarkollektiv, nu skulle arbetslösheten släppas upp, för att på så sätt ge arbetsköparna möjlighet att välja, att hitta de arbetsvilliga ” entreprenörerna” som inte bråkar om lika lön mm.
Troligen underskattade vi skrämskotten från den nybildade fjärdeoktoberrörelsen, ändå kändes det på något kusligt sätt att saker och ting skulle komma att bli annorlunda. En hel generation har växt in i det nya elitsamhället där makten delas mellan kapitalet och EU. Arbetslivet har blivit elitistiskt. Välfärden har bantats till ett minimum. Det som tog 40-50 år att bygga upp, skrotades på 10 år av såväl sosseregeringar som borgerliga.
Det här är ingen ny tid. Den som var med på 30-talet kanske snarare känner likheterna med den tiden. Det som trots allt är nytt är att kapitalet flyter över våra gränser. Detta är faktiskt inbyggt i systemet och var bekant långt före vår tid.
På grund av våra produktionsmetoders utveckling, där vi specialiserades alltmer, utvecklade vi samtidigt metoder för distribution och handel. Marknadsekonomin har varit oss till stor hjälp, men är den möjlig i framtiden? Hur ska framtidens aktörer kunna behålla ett system som lämnar alltfler människor utanför? Är finanskrisen början på nyliberalismens sönderfall?
Karlaxel
